Lördagen den 15 maj anordnade Vänsterpsykologerna en heldag som inleddes av H som presenterade Psykologer Utan Gränsers arbete på olika håll i Europa och i Sydamerika. Därefter diskuterades de frågor som väckts, bl.a. hur en likande organisation kan se ut och fungera i Sverige. Frågorna behandlades i en s.k. Operativ Grupp med hjälp av bl.a. Sören Landers kunskaper av sådant arbete. Mer om arbete med och i Operativ Grupp finns på Sörens hemsida.
De konkreta frågor som diskuterades var bl.a.
vikten av att ständigt syna den egna psykologrollen för att i mesta möjliga mån frigöra sig från rådande ideologiska och politiska tankemönster,
vilket typ av arbete Psykologer Utan Gränser bör ägna sig åt. Förslag på både internationellt och arbete inom Sverige lyftes fram. Både praktiskt psykologarbete och opinionsbildning,
vikten av kollektiv samverkan och dialog framför arbete var och en för sig,
hur den rådande ideologi och norm kan tänkas utöva tryck på den enskilde psykologen och hindrar denne från att tänka utanför ramarna,
om och isf hur en politisk agenda kan tänkas se ut för Psykologer Utan Gränser i Sverige,
hur det politiska klimatet ser ut i dagens Sverige; vad får man säga respektive inte säga, särskilt i ett yrke som den som psykolog? Finns det vänsterfrågor som alla vet är vänster men som inte får etiketteras? Fr.a., ska vi anpassa oss efter en sådan agenda?
Totalt deltog ett tjugotal, både psykologstudenter och verksamma psykologer, under dagens diskussioner. Bra uppslutning trots många återbud.
Mötet beslöt att träffas igen i september för ett nytt öppet möte. Förhoppningsvis kommer vi kunna bli ännu fler från andra delar av Sverige såsom Göteborg, Lund, Linköping etc.
Ovanstående öppna möte föregicks av följande diskussioner och planering:
Utkast till öppet möte 1.
H presenterar PUG: PUG är ett projekt som i viss mening är politiskt i och med att det vill förändra samhället i riktning mot att bli mer solidariskt och rättvist (och på så sätt är det också ett ”vänster”-projekt). Det fokuserar på
Socialt, ekonomiskt och kulturellt utsatta människor;
situationer av akut nöd- och katastrofkaraktär med såväl stöd till lokala hjälpinsatser som att direkt behandla akuta fall;
mänskliga rättigheter, att de följs och sprids i hela världen – men också att man söker hjälpa och stödja människor som blivit offer för brott mot dessa rättigheter (såväl längre tillbaka i tiden som mer nyligen): anhörighetsgrupp för regimens offer, bidra till forskning om psykologiska konsekvenser av ex vis diktaturer samt hur psykologisk kunskap använts i förtryckets tjänst;
att medvetandegöra allmänheten och arbeta förebyggande (utifrån psykologiska kunskaper);
att psykologisk kunskap rent konkret används för att förebygga psykisk ohälsa.
Ett exempel på en metod som kan användas vid såväl behandling, undervisning som profylax (förebyggande åtgärder) och spridning av kunskaper är den operativa gruppen. Den typen av grupp har ett speciellt sätt att arbeta på och syftar till att göra psykologiska, sociala etc kunskaper operativa (dvs möjliga att använda och anpassade till olika situationer). Via den operativa gruppen arbetar man fram ett ECRO (begreppsligt, referentiellt och operativt schema = gemensam referensram) som ska avgränsa den ”sektor” man önskar arbeta med och påverka. I det schema ett ECRO utgör söker man fastställa vilket område man är inriktad på, vilka teorier, begrepp eller termer man – i belysande syfte - kan använda sig av i arbetet samt i slutändan hur pass mycket dessa återspeglar verkligheten och är operativa (det blir ett ”sanningskriterium” för hur pass mycket vårt ECRO/”karta” återspeglar verkligheten).
Vad är det alltså för teorier, begrepp och termer vi rör oss med när vi tänker på PUG:s punkter härovan? Kan vi med utgångspunkt från vad den operativa gruppens diskussioner gradvis leder fram till få en tydligare bild av hur ett mer gemensamt ECRO avseende ett framtida PUG skulle kunna se ut? Hur kan man rent konkret beskriva olika insatser under de 5 punkterna härovan? Blir det möjligt att utifrån dessa diskussioner påbörja projektet att bygga ett PUG (s=sverige)? Hur skulle PUG:s målsättningar kunna förverkligas rent konkret i ett samhälle som det svenska – så att det förändras i riktning mot att bli mer solidariskt och rättvist? Finns det explicita och implicita (kunskapsmässiga och känslomässiga) hinder för detta och hur ser de i så fall ut? Med en samhällskritisk analys skulle de krafter, som såväl motverkar som är orsak till PUG:s målsättning, kunna synliggöras. Med användning av den operativa gruppens metodik kan den analysen gradvis fördjupas och utvecklas i form av de emergenter/insikter/reflektioner etc som produceras och byggs vidare på.
Något som troligtvis är centralt i planeringen av ett öppet möte är att söka fastställa hur den uppgift ser ut som mötet ska söka lösa (dvs vad är syftet med mötet och vart vill man nå?).
Mer konkreta planeringstankar
- Med en grupp på 15-20 personer kan man köra en mer ”normal” operativgruppmetodik med samordnare och observatörer. Återsamlingen då blir mer en fråga om att lämna tillbaka emergenter (alltså vad vi som samordnare och observatörer kan observera/tolka).
- Med en större grupp än 20 personer behöver vi nog dela upp storgruppen i främst två mindre grupper (högst 12 medlemmar i varje?). I dessa smågrupper finns en (icke-deltagande) observatör (från oss arrangörer) vars uppgift är att registrera emergenter. Dessa diskuteras sedan med samordnare (SL) och övriga gruppers observatörer för att vid emergentåterlämningen efter lunch redovisas för grupperna och därefter åter diskussion av dessa i smågrupperna. Uppgiften för SL och H blir då mer att gå runt till grupperna för samordningsinsatser (SL) och ev informationstillförsel (H och SL). D har ett mer övergripande arrangörsansvar, men sitter annars med i gruppen som vilken annan deltagare som helst (för att på så sätt få känna hur det känns att delta i en operativ grupp).
- Alternativet tre smågrupper eller fler blir aktuellt om deltagarantalet överstiger 25 personer (en s k mediangrupp). Men vi hanterar den situationen i övrigt som på föregående punkt.
Egentligen är den springande (kritiska) punkten antalet deltagare. Med EN grupp (max 20 personer) är det möjligt att hålla i den med samordnare och observatörer (2) samt att H (PUG-introduktör) vid behov tillför mer information. Det här är det idealiska scenariot för att förmedla kunskap om såväl PUG som Operativ Grupp.
Med två grupper eller fler måste mer lämnas åt grupperna att själva sköta. Därför måste också själva proceduren framgå klarare (dvs att det handlar om två uppgifter: en explicit att diskutera PUG och Operativ Grupp; en implicit som handlar om att få kunskap via ”learning by doing” om Operativ Grupp som metod att fördjupa diskussioner – och samtidigt ett exempel på något som kommer från andra delar av världen än den anglosaxiska sfären). Den implicita uppgiften är det samordnare och observatörers uppgift att ”undervisa” om genom själva arbetssättet (det blir på så sätt också mer likt de steg 1-utbildningsgrupper SL samordnat tidigare). Här är det möjligen också viktigt att förtydliga att gruppobservatörernas iakttagelser tas upp till samordnare-observatörsdiskussion efter den första gruppdiskussionen och att efter den ”processen” lämnas de åter till storgruppen efter lunch för senare fortsatt gruppdiskussion. Med det här upplägget vandrar SL och H runt i grupperna för dels den implicita uppgiften ”live” (SL), dels vid behov mer informationstillförsel utan vilken en diskussion kan bli mållös, tappa bort uppgiften (att diskutera PUG och Operativ Grupp) eller gå i stå. Kunskapsöverföringen sker på två nivåer:
- Innehållsmässigt via föreläsningar/diskussioner om PUG och Operativ Grupp.
- Form- eller metodmässigt via den praktiska tillämpningen av OG (”learning by doing”) och en utforskning av hur ”praxis” ser ut.
Sammanfattande: Syfte med seminariet: Dels att presentera Psykologer utan Gränser (PUG), dels att med Operativ grupp (OG) ge exempel på ett sätt att arbeta med PUG-frågeställningar, psykologengagemang i internationella frågor samt introduktion i OG-metoden genom ”learning by doing”.
Deltagarantal: Maximalt 40-50 personer för ett upplägg som dels kan ge information/kunskap om Psykologer utan Gränser och om Den operativa gruppen som metod, dels i form av praktisk användning (”learning by doing”) för att på så sätt ge kännedom om hur en variant av den operativa gruppen kan användas. Om det blir så mycket som 40-50 personer får man tänka i banor av flera smådiskussionsgrupper som strålar samman vid några tillfällen till storgrupp (se schemat här nedan) och med flexibel användning av funktionerna samordnare och observatör. Om det blir färre personer ger det hela sig mer naturligt.
………………………………………………………………………………………………………………………………..
Möte 1:
Referat från öppet möte/seminarium våren 2010
Tid: 10.00 – 17.00.
Deltagarantal: ca 20 allt som allt.
Planerat tidsschema:
10.00-10.15: Inledning om dagen. Dagens schema presenteras.
10.15-10.45: Om Psykologer utan Gränser.
10.45-11.15: Om Den operativa gruppen. Om hur metoden används under det öppna mötet.
11.15-11.30: Paus
11.30-13.00: Gruppdiskussion.
13.00 – 14.30: Lunch.
14.30: Återlämning av emergenter (reflektioner) från samordnare/observatörer till gruppen. Fortsatt diskussion (med utgångspunkt bland annat i de emergenter som lämnats tillbaka).
16:00 Paus
16.15-17.00: Avslutande diskussion i storgrupp. Slutsatser. Reflektioner. Tankar att ta med sig.
Processen:
10.15: Presentation av vad dagen ska innehålla (se ovan). Därefter håller H halvtimmeslång föreläsning utifrån powerpointbilder om Psykologer Utan Gränser (PUG). Powerpointmaterialet ska skickas ut till mötesdeltagarna. SL och Observatör pratar om Operativ Grupp (OG). Föreläsningsmaterialet ska skickas ut till mötesdeltagarna.
11.45: Gruppdiskussion utifrån föreläsningarna. Diskussionen samordnas av SL med 2 observatörer. 4-5 åhörare från föreläsningarna har vid det här laget avvikit, men en person har tillkommit som inte var med tidigare. Gruppstorleken under diskussionen är 12 personer (inklusive samordnare och 2 observatörer). Tilläggas skall att en person inte kan vara med under hela eftermiddagen, utan måste gå vid ca 15.30.
Gruppen sitter med stolarna i cirkel. Merparten av gruppmedlemmarna är studenter från psykologprogrammet (kommit olika långt). 2 personer har utländsk psykologexamen och håller på att skaffa sig svensk psykologlegitimation, 2 personer har lång erfarenhet som yrkesverksam psykolog, 1 person (observatör) har erfarenhet av gruppoperativ utbildning sedan tidigare (i Argentina).
Iakttagelser och reflektioner från observatörer och samordnare:
Diskussionen inleds i ett ”makroperspektiv” – för att sedan landa i ”vad ska VI göra?”. Vad kan Psykologer Utan Gränser (PUG) göra? Vilka frågor behöver tas upp för att bilda PUG här i Sverige? Och är det något som bara berör psykologer eller … ?
Det finns barriärer i samhället … men också i gruppen?
Vem svarar man inför om man är med i PUG? Man kanske behöver göra sig av med vissa fördomar eller tänkesätt? Finns det en ”nyorienteringsfobi”? Att ifrågasätta den egna yrkesrollen och vad man själv håller på med?
Det är skönt med detta slags diskussionsforum!
Den organisation man finns inom versus det egna ansvaret.
Att behöva börja med ”babysteg” i den här lilla gruppen … från att ha inlett diskussionen med det internationella perspektivet.
Man får mer mod genom att kunna sitta i grupp och diskutera omkring dessa frågor … annars risk för att bli osynliggjord, ambivalent, exkluderad …
Vad ska DEN HÄR GRUPPENS konsensus vara? Hur kan dess ECRO (=referensram, världsåskådning) se ut?
Hur ta ställning? Rädd för att starta debatt? Att bli utsatt för attack? Att inte kunna ha kraft i en (annan) grupp?
Det bildades synteser under gruppens diskussion … personer som försökte ”sy ihop” …
Ett motsatsförhållande erfaren-oerfaren? Och kan man dra nytta av erfarenheter och kunskaper?
Vad ska PUG i Sverige göra? Vad är VÅRT mål? Att inte ”kasta bollen utanför” (Sveriges gränser) …
Men – gruppen jobbade sig samman också … allteftersom blev den mer koherent …
Det här med ”psykiska gränser” … och något som utspelar sig här … vad kan JAG utifrån MIN yrkesroll? Vad är den här gruppens vision och mål? Vad skulle den här gruppen konkret kunna göra? Att gruppen gradvis förmår formulera vad den håller på med … vad ÄR egentligen uppgiften?
…………………………………………………………………
Återlämning av observationer och reflektioner till en avrundande diskussion som nu är mer fri och där samordnare och observatörer deltar delvis befriade från sina roller.
Observatör inleder med att skriva ned några samlande begrepp från diskussionen: Dessa 6 begrepp är något att utgå från i den avslutande och avrundande diskussionen:
- Värderingar
- Normer
- Gemensam grund
- Visioner
- Praktiska frågor
- Allmänna idéer på projekt.
SL: Det är dessa saker som börjat ”fara runt” under diskussionen … som uppstod … folk antog en hållning … idéer och åsikter … Är det något som ni tänker omkring detta … när ni nu gått igenom den här erfarenheten?
Fråga till SL (som samordnare): Vilken emergent uppfattar du kom från gruppen (sett utifrån de 3 rädslorna i den dialektiska spiralen och vektorsmodellen)?
SL-svar: Rädsla för förvirring.
Resultat av möte våren 2010.
Vikten av att ständigt syna den egna psykologrollen för att i mesta möjliga mån frigöra sig från rådande ideologiska tankemönster
Vilken typ av arbete bör Psykologer Utan Gränser ägna sig åt? Förslag på både internationellt och arbete inom Sverige lyftes fram. Både praktiskt psykologarbete och opinionsbildning
Vikten av kollektiv samverkan och dialog framför enskilt arbete
Hur en rådande ideologi och norm kan tänkas utöva tryck på den enskilde psykologen och hindra denne från att tänka utanför ramarna, både i det kliniska arbetet och i forskningssammanhang
Om och i så fall hur en politisk agenda kan tänkas se ut för Psykologer Utan Gränser
Hur ser det politiska klimatet ut i dagens Sverige; vad får man och vad får man inte säga, särskilt i egenskap av psykolog? Finns det vänsterfrågor som alla vet är ”vänster”, men som inte får etiketteras; framförallt ska vi anpassa oss efter en sådan agenda?
Det behövs mer definierade mål när vi träffas igen. Vilka? Vad är det PUG kan tillföra som inte redan finns? Ty PUG bör vara ”svar” på något, en ”brist”, en ”fråga” etc.
BESLUT: Nästa möte planeras till hösten och början av september … en lördag.
Till nästa gång tänkt igenom vad som är viktiga grunder. Vad mötet då ska gå ut på … hur det ska annonseras … diskutera syftet över mail under sommaren.
Föreläsningarna mailas ut.
…………………………………………………………………
Möte 2 (september 2010):
Vänsterpsykologerna arrangerar ett andra öppet möte som ett nästa steg i bildandet utav Psykologer utan gränser i Sverige. Vid förra mötet diskuterades frågor som rörde sig på alla nivåer; från ideologi till konkreta aktiviteter och dagsfrågor, t.ex. vad är psykologins och psykologens roll i ett kapitalistiskt samhälle och vad skulle den kunna vara?
Som bakgrund till diskussionen låg en presentation utav Psicología sin fronteras arbete i fr.a. Spanien. Dessa har en agenda med ledord såsom solidaritet och rättvisa. Vad vi vill att Psykologer utan gränser ska vara i Sverige är upp till oss.
Även ni som inte är psykologstudenter eller verksamma psykologer är välkomna.
Vi kommer att arbeta i en s.k. Operativ grupp med hjälp utav bl.a. Sören Lander som är verksam psykoterapeut med gruppanalytisk inriktning.
Lördagen 11 september
………………………………………………………………….
SL:s förberedande anteckningar inför mötet:
(-1): Tiden är lite knapp för att ge mer än en viss inblick i den metod (eller teknik) som kommer att användas vid dagens möte ”Behövs psykologer utan gränser i Sverige? Vad ska vi arbeta med och för?”. Metoden kallas ”operativ grupp”, kommer ursprungligen från Argentina och kan användas i såväl behandlings-, undervisnings-, handlednings- som institutionsarbetessammanhang m m. Den kan också tillämpas på ett möte som dagens (något som vi gjorde vid det förra mötestillfället).
1: Kort om bakgrunden. Enrique Pichon-Rivière, Argentina från 40-talet och fram till åtminstone 70-talet, konceptet ”operativ grupp” börjar utvecklas. Tillämpas till en början i mentalsjukhusmiljö, utvecklas sedan och används i slutet av 50-talet ex vis för att ”analysera” skeendena i en hel argentinsk stad (Rosario). Rörelsen finns kvar framförallt i Sydamerika, men spred sig också till Europa i samband med den argentinska militärdiktaturen som tvingade flera av metodens utövare att fly till Europa (Spanien, Italien, Frankrike, Schweiz). 2006 hölls en konferens i Madrid under titeln ”Den operativa gruppens aktualitet”.
2: Definition av ”operativ grupp” (Bleger): ” ... en samling personer med ett gemensamt mål (en gemensam uppgift) som de söker lösa genom att fungera som ett 'team' ”. I det arbetet är det viktigt att inte bara förstå vad gruppens uppgift är – utan också att den utförs.
3: Det finns två aspekter i gruppens arbete – den explicita (manifesta) och den implicita (latenta). Man utgår från det explicita för att upptäcka det mer implicita i en kontinuerlig spiralrörelse (från ytan mot djupet).
(-3): Under den explicita uppgift mötet har satt upp finns alltså en annan mer implicit. Den implicita uppgiften handlar främst om att söka bli klar över vilka hinder det finns för att lösa den explicita uppgiften. Dessa hinder kommer att visa sig på olika sätt i arbetet med uppgiften.
4: Gruppen idag har således en explicit uppgift sammanfattad i två punkter: ”Behövs Psykologer Utan Gränser i Sverige?” och ”Vad ska vi arbeta med och för?”.
Det finns en föregående historia i form av mötet i maj 2010 (med den presentation som DÅ hölls om PUG och OG).
Vidare – vad var syftet med förra mötet och vad kom det fram till? Syftet då var, såvitt jag kommer ihåg, att dels presentera PUG, dels presentera Operativ Grupp som arbetsform.
5: En grupp som samordnas med gruppoperativ teknik har en uppgift eller ett mål.
Praktisk:
Göra kunskap om psykologi mer tillgänglig
Billigare och mer lättillgänglig terapi
Papperslösa och gömda flyktingar
Katastrofarbete
Teoretisk:
Ideologi och moral
Vad händer i terapirummet?
Finns det en objektiv psykologi?
Outtalade gränser i och utanför psykologrollen
Vad används psykologisk kunskap till?
6: I en diskussion som denna uppenbarar sig alltid hinder i en eller annan form. Dessa hinder har att göra med de olika referensramar eller världsåskådningar (ECRO:n på ”pichonianska”: begreppsligt, referentiellt och operativt schema) som var och en bär med sig till det här mötet.
Den referentiella aspekten i ett ECRO pekar mot det område av verkligheten (fenomenvärlden) man funderar över och vill påverka. Att schemat refererar till en viss bestämd sektor av verkligheten är något fundamentalt i och med att inget begreppsligt schema kan täcka in hela verkligheten. Det operationella kriteriet (eller handlingskriteriet) representerar här det som i andra referentiella scheman benämns sanningskriterium, det vill säga vad i det tänkta - eller konceptuella (begreppsvärlden) - som motsvarar verkligheten.
Att schemat alltid refererar till en konkret situation samt att det används som ”handlingsguide” i den bestämda sektor av världen där vi ”opererar” fungerar också determinerande för att det alltid ska testas av mot verkligheten – vilket i sin tur befordrar en attityd av självkritik. Av betydelse är exempelvis inte bara hur pass ”sann” en tolkning är. Det är även viktigt hur pass adekvat den är i praktiken (det vill säga timing). I en operativ grupp är därmed effektivitet det enda kriterium som kan sägas gälla. Man kan göra liknelsen med ett fotbollslag; det avgörande för dess effektivitet är om det vinner sina matcher. På samma sätt är en operativ grupps effektivitet beroende av vad den uppnår för resultat, det vill säga hur pass effektivt den tar itu med sin uppgift.
7: (-7): För att hjälpa gruppen framåt mot sitt mål finns ett samordnarteam med på mötet (samordnare + observatör). Dess uppgift är att hjälpa gruppen identifiera och klargöra de hinder som uppstår allteftersom samt att peka på de öppningar som visar sig (i den mån inte gruppen själv förmår göra detta).
8: Det handlar alltså om en speciell lednings- eller samordningsmodell som på många sätt syftar till att skapa såväl reflektionsutrymme som hålla kvar väsentliga tankar och synpunkter vilka växer fram via gruppens arbete (s k emergenter). I varje grupp finns nämligen potentiellt rika idéer som kan bidra till annorlunda eller ökad förståelse av det ämne man diskuterar, den information eller kunskap man har tillgång till ... och därvid sätts ”ideologier” eller tänkesätt i rörelse. Ett viktigt tema inom ”pichonianismen” är kritik av vardagen, dvs att ifrågasätta och fundera över det som uppfattas som ”normalt” och ”självklart” i vardagen. Man uttrycker det till och med som att ”vardagslivet är kungsvägen till det samhälleligt omedvetna”.
Pichon-Rivières psykosociala filosofi baseras till stor del på kritik av vardagen i form av en kritisk ”läsning” av verkligheten (”analys av det vardagliga som kungsväg till det omedvetna”). Enligt detta synsätt innebär psykisk hälsa att man genom en sådan ”läsning” kan dra lärdomar av verkligheten för att på så sätt möta, hantera och lösa konflikter på ett integrerande sätt.
9: ”Den dialektiska spiralen” (se bl a ”Vad kännetecknar då en operativ grupp?” i Del 1) fungerar som illustration av den process som sker i ex vis en operativ grupp (men den kan likaväl illustrera en individualterapis process).
10: Hinder uppenbarar sig, enligt det här synsättet, med jämna mellanrum och dessa kan vara av två slag: epistemologiska eller kunskapsmässiga hinder (det finns helt enkelt kunskapsbrister) och epistemofiliska eller känslomässiga hinder (någon känslomässig laddning finns som hindrar en att närma sig och utforska ett visst kunskapsområde). Man lär sig alltid MOT något – och detta något är ens gamla kunskaper, gamla tankemönster eller tankebanor.
11: I gruppens diskussionsprocess sedd som ”praxis” kan man översätta sistnämnda med reflektion över information och teori ... och därvid låter man gjorda erfarenheter korrigera teorin/hypoteserna i en kontinuerlig cykel av ”varseblivning-reflektion-handling-ny varseblivning etc”. Insatt i den dialektiska spiralen beskrivs detta också som ”existerande/explicit-tolkning/intervention-emergent-nytt existerande etc” (grundläggande arbetsenhet).
12: Att vi valt att använda metoden ”operativ grupp” som diskussionsform eller -ram har att göra med att många av de svårigheter som uppenbarar sig i exempelvis en diskussionsgrupp har med uppgiftens fullgörande att göra. Genom att konstruera en ”triangel” (gruppen, uppgiften och samordnarteamet) möjliggör den gruppoperativa metoden att lättare varsebli, förstå och övervinna hinder i arbetet med att fullgöra mötets uppgift (alltså cykeln ”varsebli-reflektera-handla-varsebli etc” varvid nya emergenter/aha-upplevelser/insikter kontinuerligt växer fram).
13: (-13): En paus kommer att ske efter 2 timmars diskussion. Samordnarteamet drar sig då tillbaka för att bearbeta det som kommit fram i diskussionen – såväl det explicit uttryckta som det mer implicita som växer fram som resultat av gruppens diskussion (såväl tankar som det relationella samspelet, konflikter, låsningar, ”språkrör” etc). Därefter lämnar samordnarteamet tillbaka till gruppen vad man tycker sig se varpå en öppen diskussion inleds, vilken syftar till att komma fram till något slags konklusion och beslut avseende det som varit mötets uppgift eller mål.
………………………………………………………..
Dagordning
10.00: Presentation av det här och förra mötet
10.20: Presentation av ”Psicólogos Sin Fronteras” arbete. Vad har hänt sen sist?
10.40: Presentation av arbete med Operativ Grupp
11.00: Paus. Lunchfika
11.45: Arbete i gruppoperativ form - Skall vi starta Psykologer Utan Gränser? Hur skulle Psykologer Utan Gränser-Sverige kunna verka? Vad skulle det kunna arbeta med?
13.30: Paus. Samordnarteamet undersöker vilka emergenter som kommit fram ur diskussionen
14.00: Emergentåterlämning från samordnarteamet. Därefter öppen diskussion som avslutning där vi försöker komma fram till något sorts beslut
15.00: Slut
Deltagare: 12 personer + samordnare SL och observatör.
Tidsåtgång: 10.15 – 15.15
Inledning: På grund av problem med nycklar till lokalen kommer vi igång 15 minuter senare än planerat. D (arrangör) inleder med att dra dagordningen, något om förra mötet i maj och kopplingen praktik-teori under det här mötet. Därefter talar H om PUG, SL om operativa grupper och H ger aktuell information om PUG. När detta är färdigt tar vi paus för lunch.
Öppningsfas:
Hur tydlig kan man vara? Hur ideologisk får man vara?
Rädsla för förlust och för attack.
Svårt ta sig an uppgiften ... desorganisering, förvirring?
PUG i förhållande till andra grupper?
”Kan JAG tänka annorlunda i grupper?”
”Vilka färger ska vi ta?
Jag själv i relation till andra?”.
Tema-fokus: Diskussionen ”vajar” fram och tillbaka mellan ideologi och praktik … tydlighet och risk för att bli ”etiketterade” … ”ja” till ideologi, men ”nej” till parti. Att ”diagnosticera” behoven … att komma igång direkt eller arbeta fram en ”stadgegrund”? Hur att upprätthålla länkarna till andra orter? Att nästa öppna möte måste annonseras tidigare för att ge ”utsocknes” en chans att komma … Att hittills mycket som lagts på H, D och E som arrangörspersoner … Nästa gång bygger vidare på en struktur som håller? Hur snabbt? Vad är PUG:s ”affärsidé”? 5 år för att få ett nystartat företag att bära sig? Tidsperspektivet.
Mittfas:
Behövs nya kunskaper för att kunna göra något med PUG?
Finns bristande tillit till de egna kunskaperna?
Men i gruppen börjar man nu också tänka mer konkret – ”hur ska vi göra?
Men – vad gör andra? Vad kan JAG göra?”.
Rädsla att ta uppgiften till sig själv?
Pratar man i gruppen egentligen om sig själva?
”Hur mycket tid kan JAG lägga på detta?”.
Vad är PUG:s ”affärsidé”? Det brukar ta 5 år för ett nystartat företag att börja bära sig.
Vem ska ta ansvaret för att något händer? Behöver man få ett mandat först?
Avslutning: Om praktiska saker … hemsidesgrupp, värderingsgrundsgrupp … jobba fram ”kärngrupp” i Stockholm … svårt hitta datum för nästa stora möte, men Göteborg till hösten är föreslaget i samband med gruppmässa. Flera (däribland SL) som inte kan åka dit. Acceptans för att alla kan inte alltid …
SL: Att ta det steg för steg … nästa steg är ”värderingsgruppen” och att bygga förslag med utgångspunkt i Psicólogos sin Fronteras … och i ett nästa steg hemsida?
Först ”ja” till hemsidesföreslaget, men sedan beslut om att snabbt komma igång med den (för att få ett ”fönster” utåt). Först AS aktuell för den – men så kommer 2 olika hemsideskonstruktioner ”i konflikt” med varandra.
Laget runt med vad var och en praktiskt kan bidra med. SL fortsätter med sitt gruppoperativa koncept, erbjuder gruppkunskaper … men inget mer för närvarande i och med att mycket upptagen på annat håll. H nöjer sig också med sin tidigare uppgift (kontakten med Psicólogos sin Fronteras).
SL (samordnare) och observatören går ifrån sina roller och deltar som de övriga i diskussionen. Inleds med emergentåterlämning och så fri diskussion som drar över 15 minuter.
Stängningsfas:
Är vi överens? Kan vi VARA det?
Den passiva psykologattityden är ett problem.
Hur bli mer operativ? Hur göra verklighet av PUG och uppgiften?
Ideologi och/eller praktik – finns det en spänning här?
”Rörelsen är allt, målet är intet?”.
Nyckelepisod: Att det ändå blev ytterligare ett litet steg … några aktiva personer verkar ha tillstött som drar i saker och ting. Att våga dra igång något som utmanar ”det tredje” (samhället, dagens strukturer etc).
Svårt nu i slutet att komma till tals med många som vill yttra sig … en ”gestaltning” av det som PUG står inför i samhället? Att mitt bland alla röster som hörs nå fram? Och hur mycket vågar man då säga, hur pass tydligt – och finns det en inneboende spänning mellan de som gärna vill komma igång med något praktiskt respektive de som inte vill glömma bort teorin/ideologin?
SL-interventioner: Kort föreläsning. Att det finns en rädsla för att förlora något om man är för tydlig – därför att man kan bli attackerade? Vilken ”brist” finns? Finns det plats för PUG? Gruppen på väg att bli mer operativ i och med att mer konkreta praktiska förslag? Heterogenitet viktig – flexibilitet? Rörelsen är allt, målet är intet? ”Den tredje” som samhället, överjaget … något hotande? Att nå ut och få säga sitt – hur kommer man till tals i den här gruppen?
………………………………………………………………………..
SL-reflektioner dagen efter: Teoretiskt uttryckt kan man säga att först kommer ”förarbetet” (där saker och ting inte är speciellt klara och gruppen i stort sett håller på att sortera och gå igenom olika tankegångar) och sedan börjar man ta sig an ”uppgiften” (alltså den explicita uppgift som utgör ”titel” på mötet). Och uppgiften arbetar man med för att komma fram till ett ”projekt” - alltså projektet ”PUG”. Sistnämnda sekvens kan i enlighet med gruppoperativ teori uttryckas på följande sätt:
I en grupp kan uppgiften sägas beskriva en cykel i vilken följande moment ingår:
- Förarbetet.
- Uppgiften, som kan delas in i a) dilemma-fasen; b) problem-fasen; c) besluts-fasen.
- Projektet.
Uppgiften utgörs således av tre moment: förarbete, uppgift och projekt. Dessa tre moment uppträder vanligtvis när en individ (subjekt) eller grupp måste möta en förändringssituation. Implicit uppgift (också benämnd ”latent uppgift”) utgörs av utforskning och upplösning av de konflikter som håller gruppen kvar i förarbetets improduktiva fas. Allteftersom dessa hinder avlägsnas kan gruppen ta itu med den explicita uppgift, som består i att fullgöra de mål gruppen blev till för (utöva terapi, studera, skapa en annonskampanj, göra en institutionsdiagnos, konstruera en maskin etc). Denna etapp utmynnar – allteftersom den explicita uppgiften genomförs – i ett PROJEKT som genomsyrar gruppens här-och-nu.
Sekvensen ”förarbete-uppgift-projekt” preciseras egentligen bättre av sekvensen ”förarbete-implicit uppgift-explicit uppgift-projekt”. Dessa sekvenser a) går inte bara åt ett håll eftersom en grupp, som befinner sig i uppgiften i ett visst ögonblick kan återvända till förarbetsmomentet och vice versa; och b) det finns inget abrupt ”brott” som skiljer dessa moment åt. Mellan förarbete och implicit uppgift, implicit uppgift och explicit uppgift, explicit uppgift och projekt finns en kontinuitet eller gradvis övergång.
Säkerligen kommer den här ”sekvensen” att upprepas i olika faser av processen att formera PUG.
När jag fortsätter att tänka mer teorianknutet dagen efter kan jag se att något, som finns inom den gruppoperativa (pichonianska) teorin, är närvarande under mötet. Det arbete som görs under den gruppoperativa diskussionen skulle, med en gruppoperativ vinkling, i mycket kunna sägas utgöra ett (nödvändigt) förarbete inför den avslutande mer öppna diskussion där vissa beslut tas - se här nedan D:s anteckningar från den diskussionen:
………………………………………………………………
Kommentar 140609: Efter några trevande försök att gå vidare från den här punkten kom PUG som idé att dö bort. Möjligen kan man se tendenser redan under det sista mötets diskussion att det skulle vara svårt att konkretisera de tankar och föreställningar man inledningsvis hade (och som ju åtminstone delvis inspirerades av det man påbörjat i Spanien som Psicólogos sin fronteras).
……………………………………………
Reflektioner 9 år senare
När jag nu 9 år senare (arbetet med att skapa ett ”Psykologer Utan Gränser” efter spanjorernas förebild skedde år 2010) blickar tillbaka på ”Projektet PUG” kan jag notera att det vid den tiden var ett mer tillfälligt ”utbrott” med sina rötter mer i vad som kan kallas ”vänster”. Det handlade då om att hitta vägar att kanalisera en energi, som hade sin upprinnelse i såväl psykologutbildning och de föreställningar som finns omkring ämnet ”psykologi” som om en frustration över världens tillstånd (och med önskan om att kunna bidra till någon sorts förändring).
När jag nu betraktar de teman som kom upp under de 2 träffarna under våren och hösten 2010 rör dessa sig huvudsakligen om ”världsförbättrartankar” eller funderingar om hur man som psykolog kan arbeta på ett sätt som inte är den vanliga ”psykologlunken” inom institutioner eller liknande. I viss mån fanns närvarande också ett slags allmänvänsterklyschor och ”mystisk” världsåskådning, som vuxit fram under de första åren av 2000-talet (genusfrågor, klimatapokalyptiska föreställningar, teknikfientlighet, en allmän moralisk upprördhet, postmodernism m m) och som i mycket skilde sig från vad en mer ”traditionell” vänster stått för med sina rötter i klassbegreppet, marxistisk ideologi, ett konkret nytt samhällsprojekt (framtidstro i enlighet med modernismen) och vänsterpartier som förkroppsligar detta slags åskådning.
Det är säkert symtomatiskt att diskussionerna på dessa PUG-möten till stor del kom att röra sig inom förstnämnda tema-områden – samt att det efter det andra mötet blir svårt att hitta en konkret fortsättning (som det uppenbarligen blev 2012, men i ett annat sammanhang).
Den gruppoperativa modellen användes som ”anordning” eller ”verktyg” för att föra samtal och dialog omkring bildandet av ett svenskt PUG. Att det inte DÅ blev något mer gör givetvis att man kan ställa frågor om det gruppoperativa konceptet kanske inte var det mest lämpliga sättet att konkretisera frågan. Den argentinska socialpsykologen Gladys Adamson berör detta tema lite i sin senast utkomna bok ”Coordinación e intervención en el grupo operativo” (2018). Hon ger där några exempel på är den operativa gruppen inte fungerar: där metodiken blir ”kidnappad” av uppdragsgivaren (det vill säga den som önskar en intervention i form av operativ grupp-metodik) för att kanalisera det som kommer fram ur det gruppoperativa arbetet in i något som inte var tänkt eller utsagt från början; där den operativa gruppens resultat och förändringsarbete resulterar i en ”krock” med den institution som önskat insatsen; där de värderingar det gruppoperativa konceptet står för (autonomi, kreativ praxis, framväxt av en konkret praktik och faktisk utveckling samt personlig växt, ett gemensamt projekt etc) kolliderar med exempelvis ett individualistiskt tävlingsinriktat tänkande där gruppen mer än som möjlighet ses som ett hot.
När det gäller PUG-mötena fanns två målsättningar: a) att informera om PUG och att eventuellt kunna skapa en svensk motsvarighet till det Psicólogos Sin Fronteras, som vid den tiden blivit en realitet i Spanien; b) genom att använda den gruppoperativa metodiken i arbetet med att undersöka möjligheterna att skapa ett svenskt Psykologer Utan Gränser också inkludera en arbetsmetod via en ”learning-by-doing”-procedur.
Så – vad hände egentligen med tanken om Psykologer Utan Gränser i såväl Spanien som Sverige? I Spanien finns projektet kvar och enligt dess hemsida http://www.psicologossinfronteras.net fortlever det med målsättningen:
”Att arbeta för en kritisk psykologi och med engagemang i kampen för en mer rättvis och solidarisk värld”.
Till min förvåning upptäckte jag också att ”Psykologer Utan Gränser” fick en fortsättning i Sverige (www.psykologerutangranser.se ) och att man konstituerade sig som förening år 2012 (därtill hjälpta av något som kallas ”Globalpsykologerna” - www.globalpsykologerna.se ). Det nya PUGs målsättning lyder enligt följande:
”PUG är en ideell förening för psykologer, psykologstudenter och andra som kan arbeta internationellt med psykologisk kunskap eller vill verka opinionsbildande”.
Intressant nog är detta tankegångar som fanns mycket uppe på bordet vid mötena 2010. Vad man vidare kan konstatera är att den ”vänsterkoppling” som fanns 2010 försvann när man skapade PUG 2012. Och tur var kanske det i och med att denna koppling sannolikt skulle ha verkat begränsande.