I Pichons koncept ECRO - som en form av referensram för att närma sig verkligheten eller vardagen - finns tydliga drag av det dialektisk-materialistiska perspektivet. En grundprincip i det som kallas dialektisk materialism utgörs av tanken att det är människans vara som determinerar hennes medvetande och inte tvärtom. Praktiken uppfattas som en process i vilken människan - en materiell varelse - påverkar den omgivande materiella verkligheten. Praktiken är människornas hela världsförändrande verksamhet, främst deras produktiva och samhälleligt omvälvande verksamhet. Man går från levande betraktelse (av fenomen) till abstrakt tänkande (teori) och därifrån till praktiskt handlande. Det abstrakta tänkandet måste härvid oupphörligen återvända till verkligheten, gripa tag i den och - genom fenomenen - nå lagarna, de ”objektiva väsendena”. Det abstrakta tänkandet och begreppen, som följer härav, kommer på så sätt att återspegla det väsentliga och inte det skenbara - vilket är något annat än en enkel återspegling via sinnesintrycken. Genom detta handlande når människan ett visst resultat vars betydelse dessutom måste inses.
Varje referentiellt schema färgas oundvikligen av den kultur, samhällsordning eller det klimat som råder i ett bestämt historiskt-samhälleligt ögonblick. Schemat konstrueras genom de mänskliga förbindelserna och åstadkommer i sin tur att människan skapar sig en individualitet som dels förs vidare, dels omvandlar det samhälle hon lever i. Det är det ömsesidigt omvandlande samspelet med omgivningen som styr verifiering respektive falsifiering av den ”referensram” som ett ECRO utgör.
I prologen till sin bok El Proceso Grupal tillämpar Pichon konceptet ECRO på sig själv i syfte att teckna en bild av hur han själv formats av såväl sina livserfarenheter (det infrastrukturella) som de teorier (det ytstrukturella) han tillägnat sig. Dessa senare kan sägas innefatta tre stora områden: samhällsvetenskaperna, psykoanalysen och socialpsykologin. Här finns namn som Freud, M. Klein, G. H. Mead, K. Lewin, Marx, Moreno, Piaget, Sartre, H. Lefebre, Fairbairn, Bachelard, Bateson, W. Reich, Sullivan etc. Utifrån Pichons dialektiska uppfattning är detta ECRO ett öppet system i dialog inte endast med andra teoretiska synsätt, utan också i förhållande till praxis (vilket är ett begrepp som betonas).
När vi säger "schema" talar vi om en helhet av kunskaper som artikulerats. Och vi förstår "begreppsligt schema" som de system av idéer vilka uppnår en bredare generalisering. De är mer eller mindre generella synteser av satser vilka bestämmer de förutsättningar enligt vilka de empiriska fenomenen hör ihop. Schemat är en samling kunskaper som styr riktningen för såväl arbetet som undersökningen.
En psykologisk undersökning - eller vilken som helst vetenskaplig uppgift - utan ett adekvat begreppsligt system skulle vara blind och ofruktbar. Upptäckter möjliggörs av hur pass adekvat undersökarens begreppsliga schema är satt i förhållande till karaktäristika hos de fenomen som undersöks. Det handlar alltså om i vilken grad en hypotes är adekvat.
Sammantaget är ett begreppsligt schema en arrangerad samling allmänna begrepp vilka tillåter ett adekvat närmande till ett bestämt objekt. På så sätt underlättas mötet med den konkreta situation som ska undersökas eller lösas. Av den anledningen säger Kurt Lewin: "Det finns inget mer praktiskt än en bra teori".
Det är viktigt att understryka att även om man i vissa vetenskaper, genom ett exklusivt hanterande av begreppsliga scheman, kan nå fram till vissa - via senare experiment - verifierbara upptäckter, så kan man även genom direkta observationer upptäcka fakta som ej innefattas i det begreppsliga schemat. Detta nödvändiggör en korrigering av det begreppsliga schemat. På liknande sätt implicerar förstnämnda exempel att det har bekräftats. Med andra ord är det alltid nödvändigt med en prövning mot verkligheten
Vetenskapen - och socialpsykologin som en del av den - är en samling observationer som ordnats genom och mot ett begreppsligt schema som är öppet för såväl rektifikationer som ratifikationer. Det är detta som gör vetenskapen dynamisk …
När väl det begreppsliga schemat är utarbetat är dess överförbarhet snabb och lätt; det vill säga det begreppsliga schemat är möjligt att lära sig och att göra användbart …
Man kan säga att ECRO är en modell. Nu har ju den vetenskapliga modellen definierats som 'en förenkling eller approximering av de naturliga fakta som studeras och den har genom sitt logiska bidrag berikat förståelsen av dessa fakta'; annorlunda uttryckt är modellen ett instrument som genom analogier möjliggör vår förståelse av vissa realiteter. Man kan också säga att modellen är ett instrument för att kunna dra lärdom av verkligheten. Med ett exempel taget från Levi-Strauss skulle man kunna säga att de sociala relationerna är det råmaterial utifrån vilket man konstruerar en modell med syfte att göra dolda aspekter av den observerade verkligheten manifesta och på så sätt berikande perspektivet …
ECRO utgör en modell i kraft av sin karaktär av instrument för att lära av verkligheten. ECRO är då ett instrument för att kunna dra lärdom från den sektor av verkligheten vi föresatt oss att studera, exempelvis interaktionen. Som modell möjliggör den förståelse av varje särskilt faktum med utgångspunkt i ett ordnande eller en artikulering av allmänna begrepp (Zito Lema, V. Conversaciones con Enrique Pichon-Rivière. Sobre el arte y la locura. Buenos Aires: Timerman Editores, 1976).
Den referentiella aspekten i ett ECRO pekar mot det område av verkligheten man funderar över och vill påverka. Det operationella kriteriet (eller handlingskriteriet) representerar det som i andra scheman benämns sanningskriterium, det vill säga vad i det tänkta - eller begreppsliga - motsvarar verkligheten. Av betydelse är inte bara hur pass riktig exempelvis en tolkning är. Det är även viktigt hur pass adekvat den är i praktiken. Ett ECRO måste vara föränderligt i sådan mening att man på grundval av nya erfarenheter kan ändra det som är oriktigt i schemat. Uttryckt på ett mer filosofiskt sätt förändras varje a posteriori i situation A till ett a priori i situation B (a priori = oberoende av erfarenheten; a posteriori = beroende av eller grundad på erfarenheten). Varje tidigare erfarenhet inlemmas i schemat och bildar en del av det perspektiv som påverkar tolkningen av senare erfarenheter.
Pichon understryker dels att man inte bara kan ta över någon annans ECRO, dels att ett ECRO bör vara förändringsbart - inte för att det skulle vara bra eller dåligt i sig, utan för att det behöver kompletteras med nya kunskaper. Hela denna process har för övrigt mycket att göra med Pichons syn på begreppet "anpassning".
Aktiv realitetsanpassning och förmågan att lära är oskiljaktigt förenade. Den friske individen/subjektet förändrar - i den utsträckning han förstår och omvandlar objektet - samtidigt sig själv. Han ingår därvid som del i ett dialektiskt samspel, där den syntes som upplöser en problematisk situation omvandlas till att vara utgångspunkt eller -tes för en ny antinomi, vilken bör få sin lösning i denna kontinuerliga spiralprocess. Psykisk hälsa utgörs av denna process där man drar lärdomar av verkligheten genom att möta, hantera och lösa konflikter på ett integrerande sätt. I den utsträckning denna väg följs genomgår kommunikationsnätet en kontinuerlig modifiering. Endast på så sätt är det möjligt att utveckla ett tänkande förmöget till såväl dialog med en annan människa som till att kunna möta förändring (Pichon-Rivière, E. El Proceso Grupal. Del Psicoanálisis a la Psicología Social I. Buenos Aires: Ediciones Nueva Visión, 1995).
Det anpassningsbegrepp Pichon använder sig av har en aktiv och föränderlig karaktär. Det är motsatsen till den "passiva anpassning" som många behandlingsinsatser inskränker sig till. Den människa som aktivt anpassar sig till sin omgivning ses av Pichon också som en förändringsagent. Genom att påverka sin omgivning bidrar denna person till att förändra sig själv i ett dialektiskt växelspel mellan individ och miljö.
"Den operativa gruppen" som begrepp är direkt kopplad till ovanstående tänkande. Man konstruerar i en sådan grupp ett gemensamt ECRO (i och med att processerna "lära" och "lära ut" utgör en helhet). I en operativ grupp utvecklas lärandet och kommunikationen genom att man vid utformandet av ett gemensamt ECRO på ett framåtsyftande sätt söker ta itu med en uppgift - vare sig denna är av lärokaraktär eller har mer av behandling över sig.
Jag betecknar en grupp som operativ när den siktar mot ett bestämt mål i syfte att förstå och orientera sig i förhållande till detta. För övrigt är den operativa gruppen vårt instrument för att komma fram till en praxis ... Min utgångspunkt är att varje förvirrat uppträdande uppkommer ur störningar i förmågan att lära - ur en låsning i förmågan att dra lärdomar av verkligheten. Den operativa gruppen är terapeutisk i den utsträckning den gör det möjligt att lära sig att tänka; att den genom samarbete och komplementaritet i verksamheten övervinner svårigheter att ta till sig kunskap ... Terapi är dock inte den primära målsättningen för den operativa gruppen. En del av dess konsekvenser kan emellertid ses som terapeutiska utifrån hur de ger individen verktyg att bättre klara av verkligheten. Den operativa gruppen - som teknik - hjälper till att lösa upp varje individs inre svårigheter - låsningar och grubbel - och blir dialektisk genom en praxis i vilken innefattas klargörandet av motståndet mot den förändring som det innebär att dra lärdom. Som vi sagt ger den dialektiska lösningen verktyg för att kunna möta denna nya situation ... Man kan också uttrycka det som för att kunna vara grupp - terapeutisk eller operativ - krävs ovillkorligt att man koncentrerar sig på grundtanken - att vara skapande (Zito Lema, V. Conversaciones con Enrique Pichon-Rivière. Sobre el arte y la locura. Buenos Aires: Timerman Editores, 1976).
Det som skiljer konceptet "operativ grupp" från andra gruppkoncept är inte så mycket dess psykoanalytiska (och systemteoretiska) drag som dess poängterande av den komplexa dialektiken mellan teori och praktik. Som didaktisk modell fokuserar det operativa gruppkonceptet på faktorer viktiga för lärandet och hinder som försvårar ett sådant. Som instrument för terapi och handledning likaväl som för forskning m m betonar detta koncept skillnaden mellan grupperfarenheten och det (teoretiska) gruppkonceptet - därav den starka betoningen på praxis' betydelse för ECRO som teoretiskt schema.